Innebandy i Sverige, 2010-talets Miami Jai-Alai?

Vem fan är Jai-Alai? Inte vem, vad.

En ”cesta”, eller ”xistera”, kan slunga iväg bollen i hastigheter upp emot 150-170 mph (240-275 km/h)

Jai-Alai, en sport som härstammar från iberiska halvöns ”pelota”. En liten boll som slungas mot en vägg med hjälp av en ”cesta”. En typ av avlång skopa som man fäster på handen. Under 40-,50-, 60- och 70-talen var Jai-Alai så mycket mer än en sport. I Miami, där sporten var som störst på den tiden, var det Jai-Alai som alla gick och kollade på. Det var vid en ”fronton”, stället där Jai-Alai spelades på, som alla vila festa vid, se kändisar, betta eller bara mingla. Varför vet vi så lite om det idag? Jo för att mellan 1988 gick spelarna ut i strejk för att få en större bit av kakan som ägarna fick. Ni vet den gamla dängan. Vad gjorde den här strejken så speciell? Den var så speciell eftersom den pågick i tre år. Tre ÅR! Fansen och kändisarna gick vidare i sina liv, började kolla på amerikansk fotboll och hitta på andra saker istället. När strejken var slut, hade sporten helt enkelt dött ut. Från att ha haft 10-15 000 åskådare per kväll, har man nu, om man har tur, 25 pers på läktarna.

Vad har detta med innebandyn i Sverige att göra? Jo just nu pågår det en stor friktion inom sporten, på framförallt elitnivån. I oerhört grova drag så vill klubbar och spelare ha, just det, mer pengar. Samma sak som Jai-Alai konflikten handlade om. Svenska Innebandyförbundet, SIBF, vill hålla fast i pengarna och fördela det så som de tycker är vettigt. Oavsett vilken sida du står på i denna frågan så är nog alla ense om att man vill ha den bästa utgången för sporten innebandy. Att det gått så långt att man vill skapa en utbrytarliga, och i princip har gjort det, är rent ut sagt bedrövligt. Denna konflikt borde ha retts ut mycket mycket tidigare. Hur ska man lösa det? Jo det ska jag berätta.

I helvete heller att jag ska.

Det enda jag kan säga är att det behöver lösas. Annars kan innebandyn mycket väl gå samma öde till mötes som Jai-Alai’n gjorde i USA. Det må vara olika sporter, olika tider och olika förutsättningar. Men i slutändan handlar det, som alltid nuförtiden, om pengar och makt. De som sitter på pengarna och makten, kanske inte behöver göra det längre. Makten och pengarna kan behöva flyttas runt för att sporten både ska överleva och framförallt kunna utvecklas. Annars kan vi lika gärna gå över till Jai-Alai redan nu. Vad kostar en cesta förresten?

 

Bild från: Google Arts & Culture – The Strong Museum of Play

Lämna en kommentar