När en miss ger följdkonsekvenser

Under torsdagskvällen var undertecknad stationerad i Kalmar Sportcenter för att beskåda SSL-kvalet mellan FBC Kalmarsund och Skoghalls IBK. Efter att Kalmarsund besegrat Skoghall i första matchen av tre hade hemmalaget ett gyllene tillfälle att plocka hem avancemanget redan under torsdagen, på hemmaplan, inför nästan 1000 åskådare.

Det var upplagt för fest men när matchklockan hade slagit 60 minuter var det klart att det skulle bli en tredje och helt avgörande kamp. Skoghalls IBK vann ganska komfortabelt med 5-2 men det borde varit en resultatmässigt jämnare batalj.

Andra perioden stod och vägde med 1-1 på måltavlan när en något märklig situation uppstod. Bananerna i pyjamas var inte helt synkroniserade i sin bedömning och beslutsamhet, vilket fick matchen att svänga åt ett håll väldigt tydligt. Klas Sjölin, vi kan kalla honom för B1, och Roger Persson, som naturligtvis blir B2, var ganska okej under matchens gång i det stora hela men i mitten på andra perioden inträffade en händelse vars utgång hade stor påverkan på matchen.

FBC Kalmarsund hade precis avklarat ett boxplay för ett slag som mycket väl kan ge två minuters utvisning, men samtidigt inte i alla matcher. Nu visste lagen dock om vilket nivå som gällde. Utvisningen var avklarad men Skoghall hade fortfarande bollen nere i Kalmarsunds zon. B1 observerade en infraktion nere i Beverly Smedenäs högra sarghörn, vilket gjorde att han slängde upp en del av sitt bananskal i luften när Skoghalls IBK var i bollförande tillstånd. Inget konstigt alls. Skoghall plockar ut sin målvakt, får in en sjätte utespelare och försöker dra nytta av situationen. FBC Kalmarsund lyckas dock få kontroll på bollen i 1-2 sekunder vilket innebär att B1 och B2 blåser av och det blir utvis…nej vänta, spelet fortsätter. Skoghall får bollen igen och först nu drar B2 upp sitt bananskal i skyn. Gästerna fortsätter rulla bollen i ett par sekunder till och får in bollen i mål. 1-2 på tavlan och bara ett par småprotester från försvarande Kalmarsund-spelare. Desto större protester från läktarhåll där man observerat händelseförloppet. Undertecknad inkluderad i observationen.

Okej, okej. En domarmiss är väl ingenting, säger de flesta utan att mena det, när en situation som denna uppstår. Men denna solklara miss kostade Kalmarsund inte enbart ett mål. Utan rent tekniskt två mål. Skoghall gjorde nämligen 1-3 en minut och nio sekunder senare på ett uppjagat hemmalag. Så med en korrekt avblåsning, två minuters utvisning och ett försvarsfokuserat Kalmarsund, så hade matchen kunnat utvecklas på ett helt annat vis. Hemmalaget hade kanske t.o.m. kunnat avgöra matchserien redan på hemmaplan.

Nu är det dock en avgörande match i Värmland under lördagen. Förhoppningsvis inträffar inte något liknande i den matchen, emot något utav lagen. För det lär inte rapporteras i någon utav lokaltidningarna, precis som efter torsdagsmatchen. De har ju trots allt inte tid att titta på hela matcherna eftersom de behöver få ut sina artiklar på nätet så fort som möjligt.

 

 

Foto: FBC Kalmarsund

Innebandy i Sverige, 2010-talets Miami Jai-Alai?

Vem fan är Jai-Alai? Inte vem, vad.

En ”cesta”, eller ”xistera”, kan slunga iväg bollen i hastigheter upp emot 150-170 mph (240-275 km/h)

Jai-Alai, en sport som härstammar från iberiska halvöns ”pelota”. En liten boll som slungas mot en vägg med hjälp av en ”cesta”. En typ av avlång skopa som man fäster på handen. Under 40-,50-, 60- och 70-talen var Jai-Alai så mycket mer än en sport. I Miami, där sporten var som störst på den tiden, var det Jai-Alai som alla gick och kollade på. Det var vid en ”fronton”, stället där Jai-Alai spelades på, som alla vila festa vid, se kändisar, betta eller bara mingla. Varför vet vi så lite om det idag? Jo för att mellan 1988 gick spelarna ut i strejk för att få en större bit av kakan som ägarna fick. Ni vet den gamla dängan. Vad gjorde den här strejken så speciell? Den var så speciell eftersom den pågick i tre år. Tre ÅR! Fansen och kändisarna gick vidare i sina liv, började kolla på amerikansk fotboll och hitta på andra saker istället. När strejken var slut, hade sporten helt enkelt dött ut. Från att ha haft 10-15 000 åskådare per kväll, har man nu, om man har tur, 25 pers på läktarna.

Vad har detta med innebandyn i Sverige att göra? Jo just nu pågår det en stor friktion inom sporten, på framförallt elitnivån. I oerhört grova drag så vill klubbar och spelare ha, just det, mer pengar. Samma sak som Jai-Alai konflikten handlade om. Svenska Innebandyförbundet, SIBF, vill hålla fast i pengarna och fördela det så som de tycker är vettigt. Oavsett vilken sida du står på i denna frågan så är nog alla ense om att man vill ha den bästa utgången för sporten innebandy. Att det gått så långt att man vill skapa en utbrytarliga, och i princip har gjort det, är rent ut sagt bedrövligt. Denna konflikt borde ha retts ut mycket mycket tidigare. Hur ska man lösa det? Jo det ska jag berätta.

I helvete heller att jag ska.

Det enda jag kan säga är att det behöver lösas. Annars kan innebandyn mycket väl gå samma öde till mötes som Jai-Alai’n gjorde i USA. Det må vara olika sporter, olika tider och olika förutsättningar. Men i slutändan handlar det, som alltid nuförtiden, om pengar och makt. De som sitter på pengarna och makten, kanske inte behöver göra det längre. Makten och pengarna kan behöva flyttas runt för att sporten både ska överleva och framförallt kunna utvecklas. Annars kan vi lika gärna gå över till Jai-Alai redan nu. Vad kostar en cesta förresten?

 

Bild från: Google Arts & Culture – The Strong Museum of Play

En kort tillbakablick – Malmhaug KFUM IBF

Efter mer än fem års frånvaro från min roll som lagledare för herrlaget i Malmhaug KFUM IBF kan det vara intressant att se vad som hänt med föreningen sedan dess. När jag kom in i föreningen var den precis i början av sin sammanslagning av KFUM Malmö och Malmhaug Öresund IBK. Numera har man slopat sin KFUM-KFUK tillhörighet och cirkulerar som Malmhaug IBF istället. Vad har allt detta fram och tillbaka inneburit för föreningen? En snabbtitt på licensstatistiken från Skånes IBF ger oss lite utav svaren angående vad som hänt. Säsongen 2009-10 hade föreningen 675 licenser (Malmhaug Öresund IBK + KFUM Malmö). Åtta år senare, 2017-18 hade man mer än halverat licenserna till 321 st. Detta är dock, dessvärre, en trend som sett nedåtgående ut för de flesta lagen under SKIBF’s vingar. Inom hela SKIBF har man tappat 2134 licenser under samma period.

Nu har jag gått lite för mycket åt sidan istället för tillbaka.

När jag kom in i föreningen hade man på herrsidan en otroligt intressant trupp och tränarstab. Dragan Antic, den passionerade Bjuv-bon med rötterna i Serbien, gick in med hela sitt hjärta och sin själ i varje match. Segrarna var lena som smör i sommarsolsken men förlusterna tog alltid hårt på den gode Antic. Något han kunde sörja i flera dagar.

Efter ett par år med Dragan vid min sida, och lite andra intressanta konstellationer därefter, var föreningen sugna på att ändra riktning och satsa hårt på sina seniorer. Mattias ”Hacke” Johansson plockades in, vilket gav laget en rejäl struktur och fick så småningom upp laget i division 1. Hacke var, och är, väldigt passionerad kring innebandyn och ville utveckla både sig själv, sin förening och sina spelare så mycket han kunde.

Jag har som sagt varit ifrån föreningen i lite mer än fem år och när jag tittar på både spelarmaterial på herrsidan, styrelsen och identiteten inom Malmhaug IBF, så ser det väldigt annorlunda ut. Dock med ett par saker jag känner igen. Richard Adelstam, min gamla fotbollstränare i BK Olympic tro det eller ej, sitter med i styrelsen. Precis som han gjorde under min tid i föreningen. En av de skånska tränarlegenderna, Rickard Bjelk, håller i tyglarna tillsammans med spelande tränare Robert Liljedahl. Liljedahl som var en riktig ungtupp under mina dagar i föreningen höll till mestadels i ungdomslagen och det så kallade B-laget för att han skulle utvecklas. På spelarfronten har man nyligen plockat in Alexander Ahlberg som på min tid också plockades in i truppen för att förstärka och bredda. Pontus Hildesjö var en gång i tiden den talang i Malmhaug KFUM som hade hela världen för sina fötter. Han spelar även han i Malmhaug IBF nu. Sen finns det en drös med unga killar i laget som jag känner igen. Killar som hängde runt A-lagsmatcher, stannade kvar efter sina egna träningar och kollade lite på när A-laget tränade. Riktiga eldsjälar som nu själva får agera profiler och idoler för de yngre inom föreningen. Roligt att se.

I skrivandets stund ligger Malmhaug IBF på första plats i Division 3 Södra Skåne med 13 vinster och 1 förlust. Sex poäng före tvåan i tabellen. Man har en bit kvar tills man återigen är i Division 1. Men om man tar hand om sina unga spelare och ger dem rätt vägledning och utvecklingsmöjligheter så kan man nå dit igen.

Lite skönt att Malmhaug tagit sig bort från sitt samarbete med Errea som man hade som klädleverantör under min tid. Ett företag som inte verkade ha full koll på hur man skulle hantera en förening med 400+ licensierade spelares önskemål om storlekar. Ni skulle bara veta hur lång tid det tog att ta fram den minst sagt intressanta designen på matchställen som man använde sig av. Jisses.

Kort och gott: Malmhaug KFUM IBF i sin helhet finns inte kvar som det såg ut på min tid. Det är bra. Förhoppningsvis har man numera lärt sig av alla knasigheter som försiggick på den tiden. Sicka historier man sitter på. Det är nog många som kommer bli mörkrädda om de historierna berättas. Om de berättas? Nähä du. NÄR de berättas. Det finns nog en hel del människor som kommer vilja gömma sig också.

Hörnan behöver din hjälp

Precis som när Hörnan drog igång för nästan 10 år sedan så behövs din hjälp även nu. ”Hur kan jag hjälpa till?”, kanske du tänker. Jo det finns flera olika sätt som du kan göra det på. Skicka länkar på obskyra nyheter, tipsa om kommande övergångar, kommentera på inläggen, skänk en slant, dela sidan eller artiklar. Allt möjligt är välkommet. Har jag skrivit något tokigt? Ge mig feedback. Är min statistik inkorrekt? Länka mig till korrekt information. Skriver jag dåliga skämt? Antagligen, men det kan du inte göra något åt.

Tack för all hjälp som du väljer att ge till mig. Hörnan ska nu bli ännu större än tidigare. Jadå!

Barometern, vem betygsätter er?

För en himla massa år sedan var jag involverad i Höknästet på SvenskaFans.com, en mycket trevlig tid trots alla nederlag som laget och föreningen, Malmö Redhawks, fick genomlida. På den sidan agerade jag skribent, redaktör, betygsättare, kameraman, fotograf, ja lite allt möjligt beroende på vad vi behövde få gjort. Och det här med betygsättning var alltid ett känsligt ämne. Framförallt då jag som f.d. fotbolls- och handbollsspelare vet värdet i att ha spelare som är kapabla till att ta på sig roller som ingen annan vill ha men som är så otroligt viktiga. Roller som ytterst sällan ger höga betyg. Och..

Vänta…

Skit samma. Nog med backstory och färgfemman. Vi hoppar in i det. Under årets gång har jag beskådat en handfull SSL-matcher mellan FBC Kalmarsund och andra kombattanter, ett lag som mycket väl har levt på sin förstafemma under hela säsongen, vad gäller målgörande. Gång på gång har de lokala tidningarna prisat dessa herrar med bra betyg. Eller ja, de har fått stjärnor utifrån hur deras prestationer varit jämfört med resten av laget. Men har prestationerna varit så mycket bättre?

Vi tar ett färskt exempel. Här till höger har vi betygsättningen från Barometern efter matchen mellan Kalmarsund och Örebro. Kim Nilsson med tre stjärnor, Marcus Johansson med två och Tim Nyander med en. Jag håller med i stora drag. Tre sjärnor till storstjärnan Kim Nilsson för tre mål är inget att snacka om. Han gjorde det han skulle. Producerade i viktiga lägen, bra i defensiven, passningarna satt, dribblingarna var få men trevliga att beskåda. Helt klart den som skulle ha tre getingar, stjärnor, kroppkakor eller vad man nu vill sätta. Tim Nyander gjorde också det han skulle, mål och assist. Som betygsättaren nämner så var passningen till 4-2 en fröjd för ögat. En syltlök passar honom ganska bra efter Örebro-matchen.

Sen kommer vi till två stjärnor. Marcus Johansson, en bländande skytt som har en näsa för att hitta nätmaskorna. Och visst, han gjorde två mål och kämpade på i det defensiva. Men hans passningsspel, det var så otroligt bedrövligt. Ett slappare blad har jag inte ens sett på en björk i oktober månad. Som bäst var han värd en stjärna för sina två mål, om ens det.

Men vem skulle då haft stjärnor istället? Det finns många exempel. Jan Binder för hans pondus i målet. Adam Nilsson för hans enorma arbete både offensivt och defensivt. Anton Nilsson för hans krigarmentalitet i egen zon. Johan Wittberg för hans hjärta på planen och hans fantastiskt skulpterade vader. Ja matcher har dötid och man måste underhålla sig själv på något sätt.

Barometern, fortsätt med rapporteringen från matcherna, det behövs och är otroligt uppskattat. Men försök vidga vyerna lite. Mål är viktiga, men det kombinerade lagspelet är också viktigt och det är något som alla i laget bidrar med. Håll ögonen lite mer öppna i nästa match. Då kanske ni också får se Johan Wittbergs vader. Wow, säger jag bara.

Hörnan flyttar tillbaka, men inte hem.

Efter ett minst sagt misslyckat intåg på mainstream-marknaden, har Hörnan nu beslutat sig för att flytta tillbaka till sitt näste. Dock har ledargåsen inte tagit rutten hem till Skåne utan har istället valt den småländska kusten som sitt nya häckningsområde. Således blir rapporteringen lite bredare, lite yvigare och lite frispråkigare.

Hörnan kommer även att anamma ett nytt mantra som kombinerar två alldeles ypperliga citat: ”Kan man, så ska man” – Dr. Bombay och ”Det är inte lönt att tänka” – mercc.

Då Hörnan nu huserar i den gyllene fågelns stråstack, blir det en hel del reflektioner kring traktens SSL-lag, FBC Kalmarsund. Ni kan dock ta bort skägget från brevlådan, det är fortfarande de lägre divisionerna som ligger Hörnan varmast om snusdosan.

Vi börjar även med stormsteg närma oss den kolossalt intressanta perioden på året då ryktena flödar likt svartsoppan nedför Edward Bloms hakspets, nämligen Silly Season. Hörnan kan knappt vänta!

Välkomna tillbaka allihopa!

Hörnan har flyttat

Det är ett tag sedan det fanns aktivitet på vår kära Hörna. Det har sin förklaring. Holmbergs Hörna har nämligen flyttat in hos InnebandySkåne.se

Så om du hädanefter söker efter intressanta nyheter, spännande rykten, skvaller eller kanske knner för att prata av dig. Så bege dig till InnebandySkåne.se istället. Det är där det händer.

Frosta IBF drar sig ur Division 2

Hörnan fick informationen för ett par dagar sedan att Frosta hade ont om folk på träningarna och att både tränare och spelare lämnat lagt. Nu är det också officiellt att man drar sig ur division 2. Ett mycket tråkigt besked som gör att Division 2 Skåne herrar enbart innehåller 11 lag då man inte kommer att ersätta Frosta med något lag.

Se informationen här.

Mattias Freij till Willands IBK

Göinge IBK har haft en tuff Silly Season och blivit av med en hel del spelare sedan man åkte ner till Division 3 efter enbart en säsong i Division 2. Mattias Freij väljer att lämna Göinge och istället fortsätta spela innebandy i Division 2 fast nu med Willands IBK.

Läs nyheten här.

Camilla Blomberg till IBK Landskrona

IBK Landskrona Dam har gjort klart med Örkelljunga IF’s poängdrottning Camilla Blomberg. Ytterligare ett intressant nyförvärv till IBK Landskrona som ger dem ännu mer bredd och spets inför säsongen.

Läs nyheten här.